Med segel till och över Grönland 2001

När det kommer till de stora äventyren finns inget svart eller vitt.  Vad är bra eller dåligt, vart går gränsen mellan en lyckad och misslyckad expedition? Under mitt andra äventyr till Grönland ställdes mer än en fråga på sin spets.

Det är klart att jag och Torkel helst hade velat komma skida hela vägen över Grönland. Efter en månad med segelbåt till Grönland och drygt 20 dagar ute på isen hade vi förstås helst av allt velat tillryggalägga de sista fyra milen. Ändå är det skillnad på en avbruten expedition och en misslyckad. För trots minutiösa förberedelser och noga valda utrustning, var vi medvetna om en faktor vi aldrig helt skulle kunna rå på: naturen.

Vi var tvungna att ta sig förbi havsis och isberg. Samtidigt var vi förberedda på de värsta snöstormar och de djupaste  glaciärsprickor som Grönland ibland bjuder. Naturen kan alltid sätta käppar i hjulet på vägen mot målet, hur väl förberedd man än är. Att expeditionen fick avbrytas berodde inte på att vi gjort något fel. Naturen var helt enkelt starkare den här gången.

”Och det ska gudarna veta att naturen känns stor, mäktig och svårslagen nere ifrån en glaciärspricka” 

Jag fick själv uppleva det hemska med att trilla ner i en spricka redan andra dagen på vår tur över isen. Lyckligtvis föll jag inte mer en 7 meter och det var lätt att ta sig upp.

När Torkel dag 21 försvann ner i sitt avgrundsdjupa köldhål, blev det en repris på mitt eget istrauma. Jag hann se hur snöbron brast, men Torkel hann inte reagera och jag såg till sin förskräckelse hur pulkan föll igenom och Torkel rycktes bakåt och bildade en ostbåge i luften varpå han försvann ner i isen. Jag slängde mig ner, tog spjärn och väntade på rycket i repet som band oss samman. Men det kom inget jätteryck. Men så kände jag hur belastningen ökade och tänkte: ”Yes, jag har honom”. Då sa det pang och repet brast. 

Väl framme vidd hålet i snön skrek jag först en gång, sedan en gång till.

Långt, lång nerifrån hördes ett: ”Jag lever. Jag är okej.” Vi insåg att vi haft en otrolig tur. Torkel hade fallit 28 meter ner i sprickan och lyckligtvis överlevt. Efter att skrikandes mellan oss resonerat valde vi att tillkalla hjälp – expeditionen avbröts….

Deltagare: Ola Skinnarmo och Torkel Ideström.
Med på seglatsen: Pia L´Obry, Annika Ideström, Lars Pettersson, Martin Hedberg, Jesper Weissglas, Fredrik Blomqvist och Staffan Heimersson
Målsättning: Att följa Fridtjof Nansens expedition från 1888 genom att segla till Grönland och därefter korsa inlandsisen på skidor
Högsta glaciär punkt: 2 500 m ö h.
Problem med båten: lös bom och läckage
Dagsrekord på isen: 10,5 mil (med drake)
Mil kvar när expeditionen avbröts: 4
Bäst: att för fulla segel anlända Grönland
Värst: olika deltagares olika grad av allvarlig sjösjuka
Ännu värre: när Torkel försvann 28 meter ner i en glaciärspricka