I Shackletons spår

När jag beslutade sig för att segla i Shackletons kölvatten 2003 var det inte för att slå något nytt rekord. Den här gången ville jag varken bli först, eller komma snabbast fram. Det jag ville var att uppleva de fantastiska miljöer som Shackleton visades i under sina strapatser i Antarktis.

Jag ville se isen som bokstavligen krossade hans drömmar om att korsa Antarktis. Jag ville gå iland på Elefantön dit Shackleton och hans manskap kom efter sexton månader på drift. Jag ville uppleva hur det är att segla över de sju havens värsta vatten, Drakes sund, och likt Shackleton ta mig över Sydgeorgiens bergiga inland. Jag ville försöka förstå hur han kände det då han till slut insåg att allt och alla hade räddats.

Min tanke med expedition i Shackletons kölvatten var att genomföra en hyllning till den man som, enligt mig, är polarhistoriens största och mest speciella ledargestalt.

Jag menar att Shackletons storhet som ledare framträdde tydligt under expeditionen till Antarktis. Det var här som han för första gången visade att han aldrig tänkte låta expeditionens mål i onödan riskera sina mäns liv. Hur gärna han än ville nå Sydpolen, hur gärna han än längtade efter denna triumf som skulle ge honom ett livstids VIP-kort in i den brittiska societeten, beslutade han sig för att vända om. Shackleton valde säkerheten före att spela tombola med eget och andras liv. 

Väl hemma lär han ha sagt till sin fru Emily:
”Jag trodde, min älskling, att du hellre ville ha tillbaka en levande åsna än ett dött lejon.”

Fakta:
Deltagare: Ola Skinnarmo, Fredrik Sträng, Hannibal Thorsen och Lars ”Tuben” Pettersson. Också med på båten: Fredrik Blomqvist, Alve Henricson, Anders Eriksson och Staffan Heimerson.
Målsättning: Att följa Ernest Shackletons expedition från 1916, såväl till sjöss som till land.
Värsta vinden: 42 sekundmeter
Bästa citatet under värsta vinden: ”Det här är inte längre ett spännande äventyr. Det här är allvar.” (Alve)
Vad de skeppsbrutna åt: pingviner
Vad de skeppsbrutna eldade med: pingviner
Flest pingviner vi såg på ett ställe: ca 75 000
Bäst: Att efterlikna ett av Shackletons expeditionsfoton: att efteråt blicka ner över Grytviken och tänka att allt ordnade sig till slut